Under natten mot måndag spelade småkronorna som ni säkert redan vet en semifinal mot USA. Jag var rätt säker på en vinst där, och tänkte faktiskt inte på att det inte alls var säkert att vi skulle få möta Kanada i den där finalen som alla snackat om. Jag höll mig iallafall vaken igenom hela matchen (03.00-05.30) men fick dock gå och lägga mig med en sten i magen. USA fick in ett mål rätt så direkt i matchinledningen och plötsligt kändes inte den där segern lika säker längre. Men efter ett tag så gick Sverige upp i 2-1 ledning och jag tyckte att de nu var på rätt spår och verkligen inte skulle kunna lyckas halka av spåret. Men efter en hel del backproblem hos Sverige så gick tyvärr USA vinnande ur striden med hela 5-2. Okej, det går inte att skylla hela förlusten på backarna utan hela laget gjorde sin sämsta match under turneringen enligt mig. Markström släppte in puckar då han hade fri sikt och de som i andra matcher producerat gång på gång var bleka och syntes knappt. Jag skulle vilja kalla den här matchen "Sämst när det gäller". Det hela gjorde ju inte saken bättre då det verkligen kändes som att domaren var partisk. Sverige fick utvisning gång på gång men ingen reaktion från domarhåll. Speciellt i situationen då en svensk kom fri med USA:s målvakt och får ett, som Wikegård sa:
Samurajhugg över benen men domarn tar bara en utvisning, en solklar straff enligt mig och stora delar av det svenska folket.
Men som jag hörde någon säga så är det nog mycket skönare att vinna ett brons än en silvermedalj. Tänk dig, att förlora en final där du har chans på guldet är nog mycket tyngre än att kämpa dig igenom en bronsmatch och gå och bli belönad med ett brons för din insats medan dina motståndare inte får någonting. Ikväll var det dags för sveriges bronsmatch mot Schweiz och jag var rätt säker på en vinst där men ändå lite tveksam då de hade lyckats slå ut Ryssland och till en början spelat rätt tight i semifinalen mot Kanada. Men som de flesta trodde så rasslade det konstant i Schweiz målbur och Sverige kunde gå vinnande ur striden med en bronspeng i bagaget. Bronsmatchen slutade hela
11-4.
Efter semifinalförlusten mot USA var det många som tyckte att en stor del av förlusten berodde på Rundblads missar i mittzonen. Det hela slutade med en hel del personliga angrepp och Wikegård sa live i tv att Rundblad
"spelade som en sjuåring". Och inte nog med det. På facebook startades det en grupp som hette "Bänka Rundblad i bronsmatchen" och på internet kom det fram en bild på Rundblad med Hitlermustasch. Folk som tänkt ett steg längre och stödjer Rundblad skapade då en grupp för de som är emot personliga angrepp mot honom, en grupp som kom upp i ca 1.000 medlemmar under ett (!) dygn. Jag var rädd att Per Mårts skulle vara som dem och bänka honom i kvällens match, men jag sken upp i ett leende då jag såg honom på isen. Det hela belönades med att han var en av isens bästa spelare och fick välförtjänt pris som
Matchens lirare i Sverige.
Jag vill helst fortsätta skriva om Rundblad och alla dessa positiva vändningar, men det känns samtidigt som att jag måste nämna läget för Skellefteå AIK. Om vi säger såhär: 10 förluster på de 12 senaste matcherna, så kanske ni förstår min besvikelse. Ikväll mötte de ett formstarkt Djurgården på hovet men jag hade dock lite förhoppningar då vi vunnit där flera gånger. Men oj så fel jag hade. Det började med att AIK valde att ställa Dahlberg i målet istället för Hadelöv, ett val jag inte direkt förstår då Dahlberg inte stått sedan i Oktober och han ställs i mål under AIKs kraftigaste formsvacka på mycket länge. Under matchens gång visade inget i laget viljan att vinna och viljan att göra det där lilla extra för att kunna få med sig någon poäng. Just nu kan jag säga att det är rätt tufft att vara en trogen AIKsupporter i dessa lägen, men jag är trots allt en supporter i med
och motgång så jag har trots allt fortfarande lite hopp kvar inom mig och hoppas på en liten form av ketchupeffekt på torsdag då Rögle kommer på besök.
